Örjan Wallert

Utställning Restaurang Sturehof, Stockholm 2012

 Höstsalong på Sturehof

 Publicerad den 16 september 2012.

Installation at Restaurant Sturehof, Stockholm  2012.jpg

Installation på Restaurang Sturehof, Stockholm  2012

 

Anrika krogen Sturehof vid Stureplan  i Stockholm är ett av de ställen där den välsituerade kultur- och medieeliten gärna tar sig en bit mat eller några glas. Och etablissemangets baravdelning, Obaren, är numera ett hippt vattenhål för dem yngre generationen  med s.k. fria yrken. Sturehofs ledning förefaller ha ett genuint kulturintresse, och därför visas återkommande verk av samtida konstnärer i restaurangens lokaler. I årets Höstsalong visas verk av Marianne Lindberg De Geer, Hans Lif, Margareta Carlstedt, Jebah Baum, Kerstin Hansson, Tomas Alfredsson , Örjan Wallert, Peppe Engberg och Susanna Slöör. Curator är Johan Pettersson.
Krogmiljön är en inte helt okomplicerad omgivning att ställa ut i, och ska sanningen fram är väl heller inte verken som visas alltigenom de vassaste man kan tänka sig. Marianne Lindberg De Geers Joakim von Anka-figur med kamouflagebakgrund i matsalens yttre del (den arkitektoniskt mest problematiska) klarar konkurrensen från den oroliga omgivningen och de fula väggarna. Och filmregissören Tomas Alfredsons fotografier av golv och vägbeläggningar är inte så pjåkiga.
Men bäst av alla klarar sig Örjan Wallert, vars installation i ingången till Obaren sitter som en smäck (bilden). Komponenterna kunde tidigare i år ses på ID:I Galleri, men i den nya mijön lyfter hela installationen minst ett par snäpp. Wallerts objekt och formspråk kommunicerar kongenialt med den strama inredningen, och lyckas hitta en balanspunkt mellan att vara en del av interiören och att bryta sig loss från den. Till installationen hör ett ljudspår som – åtminstone under vernissagen – spelades på väl låg nivå. Förhoppningsvis skruvar man upp volymen, för då blir helhetsintrycket i det närmaste perfekt.
Adress: Stureplan 2, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 2/9 – 30/9
Anders Olofsson (text och foto)

Video part of installation at Restaurant Sturehof, Stockhom
Video i installation på Restaurang Sturehof, Stockhom

ID:I Galleri, Stockholm: Örjan Wallert (21/8-5/9, 2004)

Kopia3diverse038bearbLjudkonsten har av tradition ingen särskilt stark ställning i Sverige, vilket egentligen är lite märkligt. Konstnärliga experiment har inte varit något främmande på den svenska konstscenen, något som bland annat 60-talets ”öppen konst” är ett gott exempel på. Men lika säkert är det att innovationerna haft svårt att slå rot i den svenska konstmyllan. Det har liksom varit problematisk för flera olika uttryck att dela på scenutrymmet, och alltför ofta har det blivit den talang som lierat sig med de maktfullkomligaste konstprofessorerna som kammat hem spelet. Örjan Wallerts strama och välgjorda utställning känns mot denna mörka bakgrund som något av en sympatisk släktbjudning, där en personlig historia görs levande i nuet. Wallert kombinerar minimala objektmålningar med ett egenhändigt soundtrack, som förmedlar en lätt kontemplativ känsla. Någon gråskäggig konceptualism är det dock inte fråga om. Det finns en underfundig humor närvarande, som märks i små och omsorgsfullt utplacerade detaljer. Ett par monokroma ”målningar” uppresta mot väggen visar sig vara bordsskivor med aluminiumbenen hopbuntade alldeles i närheten. Och i ljudfigurerna studsar plötsligt beats till som talar om något helt annat än elektronmusikalisk meditation. (Adress: Tjärhovsgatan 19)
 

 

Anders Olofsson

 

Aktuellt 2004-08-27

 

 

Recension av Anders Olofsson, 2002

Konsten.nu Aktuellt 2002-12-15 Gå och se -arkiv

 

ID:I Galleri, Stockholm: Örjan Wallert ( 7/12-6/1 2003 )

 

Bilder_mina216När Torsten Andersson övergick från att under en period göra tredimensionella objekt till att måla sådana var det ett val med mer långtgående konsekvenser än för bara det egna konstnärskapet.

Anderssons ”porträtt” av skulpturer uttrycker övertygelsen om att det går att översätta plastiska former till linjer och geometriska strukturer, utan att fördenskull resultatet blir en illusion.

Örjan Wallert går till väga på ett likartat sätt, fastän från den motsatta utgångspunkten. Han börjar översättningsprocessen i bildernas värld ur vilken tredimensionella former och ljud filtreras ut. Men därmed har inte målet nåtts.

Wallert tänjer tänjer ut förloppet ännu ett stycke, och då upplöses själva processen i ett ömsesidigt komplementärt förhållande.

I utställningsrummet framtonar plötsligt en rad olika rum, som innesluter eller omsluter varandra Blundar vi går det att ur ljudsekvenserna urskilja linjer sammanfogade till figurer. Och betraktar vi objekten och de abstrakta bilderna tillräckligt länge är det inte omöjligt att de brister ut i musik.

Örjan Wallerts utställning är lika underfundig som intellektuellt och känslomässigt stimulerande. Den förmår dessutom att ställa frågor om sinnenas och avbildningens problematik som är evigt aktuella. Det gör utställningen till en av de mest sevärda under höstsäsongen i Stockholm.

 

wallertAnders Olofsson